Författare: Bosse

Snart är det dags för årets Allt för Sjön – och SYS är återigen på plats med en egen monter i A-hallen

Vi kommer ställa ut två båtar, havskryssaren Cesanna ägd av Per Ohlander och Staren Rubin ägd av Mia och Henrik Wistrand. Båtarna ställs ut i A-hallen, så att de kan visas med mast och hissade segel.

Cesanna är ritad av Gustav Plym och är en mindre havs­krys­sare av typen shortender. Ett riktigt kvalitetsbygge rakt igenom och helt felfri. Ett bekymmersfritt köp, en kalasbåt för den mindre familjen.
  Cesanna är till salu och det är första gången vi ställer ut en större båt på det sättet. Vi passar på att beskriva vad det innebär att köpa, underhålla och segla en klassisk träbåt. Hur ska man göra för att lyckas med sitt köp? Vad behöver man tänka på? Hur mycket arbete innebär det att äga en träbåt? Vad ska speciellt undersökas vid köpet?
  Se den kommande presentationen av Cesanna på Allt för Sjön.

Rubin är en klassisk Stare som har genomgått en grundlig renovering för att kunna återkomma till kappseglingsbanorna.
  Henrik och Mia lastar Rubin på sin trailer och tar sig ut i Sverige och även i Europa för att deltaga i regattor. Det ger rika upplevelser samt bekantskaper då intresset ökar för begreppet vintage Stare, speciellt de i vackert trä som Rubin. På bilden ovan ser vi det vackra nya däcket med mahogny­faner. Förhoppningsvis kan detta locka fler till att segla vintage Stare.

Utdrag ur Ghosters historia
av Bent Lyman.

GHOSTER konstruerades av den engelske yachtdesignern Charles E. Nicholson år 1926. Charles E. Nicholson betraktades som Europas ledande yachtdesigner, och han är den enda som har ritat tre J-Class-båtar för kappseglingen om America’s Cup.

GHOSTER byggdes och sjösattes i Stockholm i juni 1927 på det berömda Stockholms Båtbyggeri, Neglingevarvet i Saltsjöbaden, lett av den legendariske Plym, som vid den tiden ansågs vara en av de främsta båtbyggmästarna i Europa.

Nästan allt tillverkades av båtbyggeriets egna hantverkare, och en liten kuriositet är de originalblock till
storskotet som vi använde fram till 2008. De var uppbyggda av brons och mahogny, och de gamla hjulen i blocken hade fortfarande de ursprungliga kullagren. En liten bronsplatta sitter på var sida av axeln och bär inskriptionen ”Plym” och ”Stockholms Båtbyggeri”. Fullt funktionsdugliga i 81 år.

Båten hette REFANUT 10 S2 fram till 1952 under den förste ägaren Jacob Wallenbergs tid. När Jacob Wallenberg lät bygga en ny REFANUT, en Sparkman & Stephens yawl på 62 fot, övertog hans brorson Henry Wallenberg ”Gamla Refanut”, som den sedan dess har kallats bland svenska seglare.

Henry Wallenberg döpte om R-10:an till Rendez Vous. Henry Wallenberg hade Rendez Vous fram till 1968, då han sålde henne till en engelsman.

Henry Wallenberg sålde, som nämnts, Gamla Refanut till en engelsman 1968, när han köpte en ny Rendez Vous, en Swan 48, för att få större chanser – eller kanske utmaningar – inom kappsegling.

R-regeln var då passé och hade ersatts först av RORC-regeln och senare av IOR-regeln, så vinstchanserna för en R-10:a i kappsegling på handikapptal var i stort sett obefintliga. Men det är alltid en stor tillfredsställelse att komma först i mål, och det kunde R-10:an fortfarande göra, till exempel på Gotland Runt.

De flesta skulle nog ha förväntat sig att en ”utrangerad” kappseglingsbåt — vilket man får kalla en R-10:a vid 41 års ålder — skulle ha försetts med hjälpmotor. Men nej — familjen Wallenberg seglade fortfarande R-10:an som en riktig segelbåt ända till slutet.

Och det gjorde även den första engelska ägaren, Boucher, när han tillsammans med goda vänner hämtade båten i Sandhamn och seglade den till Hamble River vid Southampton och The Solent i södra England, där det första han gjorde var att installera en motor i båten, så att han kunde gå in och ut ur Hamble River oberoende av vinden.

Boucher blev så begeistrad över R-10:ans seglingsegenskaper, särskilt i lätt vind, att han döpte henne till GHOSTER, ett engelskt smeknamn för något spöklikt som svävar fram över vattenytan som en dam i negligé när dimman lägger sig över sjön.

I den engelskspråkiga världen kallar man en stor, mycket lätt genua för en ”ghoster” eller ”drifter”, och man talar om ”ghosting” när en båt glider fram på ett spegelblankt hav i nästan vindstilla.

Några år senare bytte GHOSTER återigen ägare, eftersom Bouchers fru hellre ville segla i en stor motoryacht, och familjen Biggs blev de lyckliga ägarna. GHOSTER fick sin bas i Camper & Nicholsons marina i Gosport, där familjen Nicholson tidigare haft sitt varv och sin ritstudio.

På en sommartur 1974 råkade familjen Biggs ut för sitt seglarlivs mardröm. De bröt den ursprungliga masten, och det blir en viss oreda när en 23 meter hög nitad stålmast kollapsar och störtar i havet. Lyckligtvis var de många ombord, och det uppstod inga allvarliga följdskador utöver ett större hål i däcket. Men det slutade med att frun meddelade mr Biggs att hon från och med nu inte längre tänkte ge sig ut på havet. Det fick räcka med en tur i deras roddbåt som de hade liggande i en liten å bakom huset. Mr Biggs hoppades kunna övertala sin hustru att prova en tur i GHOSTER om han riggade båten med en lägre mast, så att segelytan inte verkade så överväldigande.

Camper & Nicholson fick uppdraget med reparation, rigg och segel, och till säsongen 1975 var GHOSTER segelklar med en tre meter lägre mast och helt nya segel.

Frun ruckade sig inte en millimeter, och 1976 lade Biggs ut GHOSTER till salu i Yachting World.

Den 3 mars 1976 blev en milstolpe i Ulla-Britts och mitt seglarliv. En ganska liten annons på sidan 3 i Yachting World fick oss att spärra upp ögonen när tidningen damp ner i brevlådan.

En 10 m R-båt till salu hos Camper & Nicholson.

Skulle man skicka ett brev med några frågor — eller lyfta luren och ringa till mäklaren?

Det blev telefonsamtalet, och efter en halvtimmes samtal med den person som hade ansvarat för reparation och allmän underhållning på varvet hade ”GHOSTER” i princip bytt ägare.

Vi flög över och besiktigade GHOSTER följande helg, och det var kärlek vid första ögonkastet — så det återstod bara att skriva under pappren och bestämma en överlämningsdag.