Tjerimai

Namnet Tjerimai kommer från den åländske redaren Gustaf Eriksons första fartyg, kompositbarken Tjerimai, ursprungligen från Holland. Gustaf Erikson köpte henne 1913. Namnet lär vara från en vulkan på Java.

Min far Lars Grönstrand ritade henne som ersättning för en båt (med samma namn) som var byggd 1908 och som hade varit seglande lotsbåt. Eftersom min fars specialintresse var segelfartygshistoria, valde han att rigga henne på gammaldags vis med gaffelrigg och toppsegel. Hon har jungfrur och taljerep i stående riggen. Det finns fyra kojplatser.

Leveransen skedde vid midsommar 1953 och min far byggde inredning och utrustade henne parallellt med att mina föräldrar byggde en sommarstuga! Sommaren 1954 seglade vi från Åland till Köpenhamn. På grund av kuling och motvindar fick vi två gånger gå in till Sandhamn, vi seglade annars non-stop över öppet hav. 1956 seglade vi till Visby. Förutom övriga segelturer blev det rutin med ett Stockholmsbesök varje år.

De första 13 åren hade hon ingen motor. I nödfall roddes hon med två långa åror. Efter en 11 timmars rodd en natt 1966, (vi måste hem då vi väntade gäster) nämnde min mor lite försynt att det kunde vara bra med en liten motor. Till nästa sommar blev det en Seagull utombordare, som hängdes på rodret. Tack vare motorn kunde vi 1968 gå genom Göta kanal till Göteborg. Hemresan gick runt Skåne.

1979, efter 26 år, sålde min far henne då han tyckte att han inte längre orkade med skötseln. Den nye ägaren lät montera in en liten Yanmar dieselmotor, annars förblev hon oförändrad.

2015 kunde jag köpa tillbaks henne. Hon hade legat upplagd flera år och behövde en grundlig renovering. Kajutan fick rivas och byggas om. Skrovet var fortfarande i nyskick utom kölen, där det gått röta på några ställen. Med hjälp av en professionell båtbyggare kapades kölen längs spunningen och en ny köl tillverkades liksom en liten bit av akterstäven. Hon hade ursprungligen bara invändig barlast men nu fälldes en blyköl på 620 kg in i den nya kölen. En hel del barlast är fortfarande inombords, inte minst i form av batterier, eftersom jag valt att slänga ut den gamla dieseln och installera en elmotor.

Renoveringsarbetet är inte avslutat ännu. Vintern 20/21 blir det en storrenovering av däcket, som sedan skall epoxibehandlas.

Mitt toppsegel hade sett sina bästa dagar. De förra ägarna hade inte förnyat några segel och toppseglet hade min far sytt 1952! Jag beslöt att sy ett nytt på traditionellt vis, handsytt naturligtvis. Men jag ville ha det lite större och då måste toppstången bli lite längre och då behövdes det nya barduner. Ja, stången fick jag nygjord av en båtbyggare men sedan blev det att splitsa lite vajer och klä ögonen. Och seglet blev så småningom klart. Material av fin bomull och lik av tjärad hampa. Det blev riktigt bra tycker jag.