Sophia

Historik
Båttypen kallas ”moderniserad koster” och hade dåtidens västkustska fiskebåtar som förebild, och antagligen också de norska seilskötebåtarna. Det unika med Seldéns båtar, och därför Sophia, var utanpåliggande järnköl och bordläggning av typen klink-kravell. På dåtidens kostrar byggdes hela kölen i trä och båtarna måste därför barlastas inifrån. Seldén byggde istället en utanpåliggande järnköl vilket var något nytt. Det gav en smäckrare och därigenom snabbare konstruktion än fiskarnas tunga kostrar, men ändå bibehållit kosterns sjövärdighet.

Byggnadssättet som Sophia är konstruerad efter heter klink-kravell. På insidan av varje bord finns ett smalt extrabord som är fäst omlott på de utanpåliggande. Seldéns avsikt med detta är antagligen att öka båtens styrka och täthet.

Den färdigbyggda båten fick nummer 105 och levererades till lotsverket på utsatt tid. Hon utrustades med gaffelrigg med saknade maskin. Namnet Sophia kommer nog ifrån det första skepp som lotsarna bordade med den nya båten. Det
var ett brukligt tillvägagångssätt att ge lotsbåtarna deras smeknamn.

Den första motorn installerades först på 20-talet och får betraktas som en hjälpmotor. Den blev sedermera utbytt till en starkare maskin och segel samt tillhörande utrustning togs bort. Masten kortades och hon fick en lastbom med vinsch för tyngre arbeten. Båten fortsatte att moderniseras och förändras ända fram till utrangeringen från lotsverket i slutet av 50-talet.

Sophia köptes av en träbåtsentusiast vid namn Hedlund och fick hemmahamn på Lidingö. Hedlund utrustade sin lotsbåt med yachtrigg och bytte dåligt virke samt tog hand om eftersatt underhåll. Lagom till att han började få ordning på sin Sophia blev han för gammal för en så krävande hobby och sålde henne 1962. Köparen var till åren kommen och hette Gösta Bergstad min farfar. Den nya hemmahamnen blev Saltsjöbaden och är så än i dag.

Den gamla lotsbåten fick en omfattande renovering och modernisering inombords. Det ständigt underhållskrävande dukade däcket byttes mot ett teakdäck. En ny marindiesel och ett nytt värmesystem sattes på plats. Även Gösta åldrades och insåg att Sophia var en allt för stor fritidsbåt för en gammal man. Han frågade sin yngste son, Benkt Bergstad som är min far, ifall han var intresserad att vårda för att sedan överta båten.

Benkt hjälpte sin pappa med båten och de fick några trevliga år tillsammans med Sophia. År 1974 gick farfar Gösta bort och Sophia kom i vår familjs ägo. Min pappa fortsatte med det ständiga underhållet. Under åren 1976-82 fick hon en ny förstäv och 50 meter bordläggning byttes. Delar av skarndäck och några däcksbalkar ersattes med nya. Eftersom Sophia nu skulle seglas av en barnfamilj behövdes ett gemensamt utrymme under gång. Den trånga sittbrunnen förstorades och försågs med styrhytt.

En ny rigg som passar en gammal koster måste till. Benkt frågade sin bror Björn Bergstad, som är min farbror med samma namn, om denne kunde rita en modernare rigg som skulle passa henne. Han föreslog och ritade den tvåmastade
ketchrigg som sedan 1989 pryder den gamla lotsbåten.

Historien upprepade sig och min far frågade sin yngste son ifall han (jag) var intresserad att hjälpa till med och så småningom överta båten. Nästa stora ingrepp kom 1994 då den gamla marindieseln ersattes med en ny och kraftigare maskin. Dessvärre hann min kära far ej uppleva sin ålderdom tillsammans med sin påkostade ögonsten. Benkt Bergstad gick bort efter en tids sjukdom hösten 1996. Idag är det jag Björn Bergstad som vårdar och använder Sophia så långt som bara är möjligt.

Senaste kände ägare: Björn Bergstad