Gulldisken

Historik
Torsdagen den 25:e maj 1922 kunde man läsa i Seglarbladet: ”G.K.S.S:s utlottningsbåt för året, som bekant en 6-meters R-jakt av C Holmström, levererades den 14 maj från Önneredsvarvet.” 68 år senare hade jag blivit ägare till båten. 1922 fick hon namnet Gulldisken, ett namn som hon fortfarande bär.

Gulldisken renoverades i rekordfart och sjösattes tidigt på vårkanten 1990. Det blev en trevlig säsong med mycket seglande Under vårrustningen upptäckte jag att bordläggningen hade blivit nerskrapad så många gånger att nitskallarna syntes midskepps.

Några av nitarna saknade till och med skallar. När jag kontrollerade bordläggningens tjocklek blev resultatet 7-15 mm. När båten byggdes var borden 15,5 mm. Det värsta var att borden var tunnast där de borde vara tjocka.

Det var denna upptäckt som fick mig att undersöka möjligheterna att kallbaka Gulldisken. Kallbakning innebär att man limmar ihop faner i ett antal lager. Fiberriktningen på faneren skiftas mellan lagren. På så sätt får man en plywood-skiva som är formad efter underlaget den är byggd på.

Arbetet började med att riva av det gamla plywooddäcket och byta ut de galvade spanten mot laminerade träspant. Dåliga bord och sambord byttes. Stävträ och bottenstockar kontrollerades och lagades. Nya däcksbalkar monterades och sittbrunnens placering ändrades.

Den 10 augusti 1991 var det ”Den stora vändardagen”. Jag hade beslutat mig för att lossa båten från blykölen och vända skrovet upp och ner. Detta för att det skulle bli lättare att fanera skrovet.

Gulldisken placerades på ett par bockar och kontrollmättes. Inga skevheter eller sättningar kunde konstateras. Färg och ojämnheter hyvlades bort och sedan var det dags att fanera båten. Jag började med att stryka på epoxilim midskepps. Efter en stund ströks ytterligare lim på och faneren läggs på plats och häftas fast med häftklammer. Den första limstrykningen fungerar som en sorts impregnering. Man arbetar med både styrbords- och babordssidan samtidigt för att minska risken för snedbelastning av skrovet. Efter att ha fanerat bägge sidorna så är det dags att plocka ut häftklamrarna. Det låter kanske enkelt men när man dragit ut tiotusen klammer så börjar det att bli rätt långtråkigt.

Ojämnheter slipas bott och lager nummer två limmas på. Denna gång har faneren vridits 90 grader så att fibrerna ligger vinkelrätt mot underliggande lager. Slutligen läggs lager nummer tre. Jag hade ursprungligen tänkt att det skulle läggas så att det såg ut som vanlig bordläggning, experimenterade en hel sommar med att få det snyggt. Till sist gav jag upp och målade båten vit.

Våren 1993, ett år efter min tidsplan, sjösattes Gulldisken. Det återstod fortfarande en del arbete, men jag var nyfiken på om båten skulle hålla tätt. Det gjorde hon inte. Det sipprade in lite vatten vid de tre främsta kölbultarna eftesom det var en millimeter stor spricka mellan blyet och kölplankan. Jag drog åt kölbultarna och vatteninnödet minskade.

Renoveringen har gjort båten betydligt lättare, för hon flöt cirka fyra centimeter över mätmärkena. Efter att ha lastat henne med vikter som ungefär motsvarar vikten av de prylar som senare skall monteras på båten, så flöt hon fortfarande tre centimeter över matmärkena. 1994 låg renoveringen mer eller mindre i malpåse. Det som saknas idag är det övre lagret på däcket samt beslag.

Avslutningsvis vill jag tipsa alla som tänker att renovera båt. Underskatta inte den tid det tar att utföra arbetet. Ta semester ibland. När allt blir fel och ingenting stämmer, då är det dags att hålla sig långt ifrån renoveringsobjektet. Jag missade Gulldiskens 70-års jubileum, men jag bör vara klar till 75-års jubileet.

Senaste kände ägare: Jim Christensen