Havsfrun

Historik
Den moderniserade kosterjullen ritades år 1935 av Bertil Bothén med anledning av en förfrågan av tidningen Segel och Motor. Bothéns ambition var att konstruera en billig rymlig och lättseglad båt. Trots detta dröjde det ända till 1942 innan båtritningen förverkligades men då utan Bothéns vetskap enligt obekräftade uppgifter. Det var Uddevalla slip och båtvarv som hade åtagit sig att bygga båten men på vems uppdrag är fortfarande okänt. Okänt är också om varvet byggde fler båtar än Havsfrun.

Det byggdes däremot en kosterjulle året därpå hos Docksta Varv vid Högakusten på uppdrag av den kanadensiska ambassadören i Stockholm. Denna båt har blivit ombyggd under årens lopp och hade hemmahamn i Mälaren under många år på 90-talet men såldes till Oxelösund för ett par år sedan.

Enligt Sonja Herlin ska Bothéns kosterjulle vunnit internationell ryktbarhet vilket är märkligt med tanke på hur få båtar som byggdes i Sverige. Det finns inga uppgifter om ägare av Kosterjullen Havsfrun före 1950 då den såldes i Lysekil. Därefter har båten haft fem ägare de flesta bosatta på Lidingö innan vi köpte den 1992. Då var båten i dåligt skick och saknade sin originalinredning som hade ersatts av en plywoodkonstruktion.

Vår ambition var att återställa båten till originalskick. Vi började med det nödvändiga dvs bytte ut samtliga nitar i järnspanten tätade botten och däck samt sjösatte båten. Det tog över en vecka innan den var förhållandevis tät. Men vi satte in ordentliga pumpar och kastade loss för en bröllopsresa till Öland där vi gifte oss. När vi sedan skulle segla hem så inträffa katastrofen. Strax norr om Blåjungfrun förlorade vi kölen och blev räddade av en förbipasserande båt.

Vår båt bärgades och transporterades sedan till Eknäsvarv som ordnade en ny köl. Vi tog hem båten året därpå och inledde den stora renoveringen som blev klar 1996. Nya bord sattes in däcket nåtades om rufftak byttes inredning byggdes. I dag är det mesta klart. Projektet för denna säsong är VVS-systemet och nya segel.

Senaste kände ägare: Håkan Svärdman