Yoldia

På beställning av den finlandssvenske ögonläkaren Emil Enroth byggdes Yoldia med den engelske ögonläkaren och båtkonstruktören T. Harrison Butlers ritning till yachten Vindilis som förlaga. Båten modifierades dock av B. Mustelin med bermudarigg när hon byggdes på Åbo båtvarv 1927/28. Enroth drömde om att en dag segla till Kanarieöarna varför han hade sökt en sjövärdig och stabil båt men med komfort och möjlig att segla ensam vilket var vad Harrison Butlers ritningar erbjöd.

När Yoldia byggdes var det recession och låga virkespriser vilket gjorde det ekonomiskt möjligt att bygga henne i prima virke – så gott som inget trä har heller behövt bytas ut. (1995 nåtade vi om henne – för första gången. Men då läckte däcket rejält.) Hon utrustades från början med vedspis (!) som eldades med mahognybitar från varvet, men spisen revs ut på trettiotalet och ersattes med primus. Yoldia seglades mycket och var välkänd i finska vatten före andra världskriget. Efter kriget arbetade Enroth vid lasarettet i Gävle, och hans dotter arbetade på sin doktorsexamen. För att finansiera denna var Enroth tvungen att sälja Yoldia – men hon befann sig i Finland och pengarna behövdes i Sverige.

Eftersom Finland betalade krigsskadestånd till Sovjetunionen rådde dock utförselförbud. Yoldia seglades till Åland. Sista biten över Ålands hav smugglades hon på så sätt att dottern seglade henne ensam.

Mina föräldrar (även de läkare i Gävle) köpte Yoldia 1949 tillsammans med kollegor för 15 000 kronor och några år senare köpte föräldrarna ut kollegorna. Under dessa år kallades hon Anonyma, med tanke på smugglingshistorien. Det traditionella, men läckande skylightet ersattes med en plexiglasskiva 1955. 1967 modifierades riggen något på ritningar av Arvid Laurin – stormasten höjdes en dryg meter för att fånga toppvindarna, medan bogsprötet kortades något liksom mesanbommen. Med dessa modifieringar förbättrades hennes seglingsegenskaper för skärgården. Elektricitet installerades 1972.

Yoldias hemmahamn var Gävle till 1969. Innan dess seglades hon från Gävle till landstället på Edö ö i Stockholms skärgård och tillbaka varje sommar, först av föräldrarna men när vi syskon kom upp i tonåren tog vi över dessa seglatser, som utsträcktes till att täcka in allt större delar av Ålands hav och Norra Östersjön, och bortom. Men höststormarna 1969 satte stopp för detta, och hon övervintrade sedermera hos bröderna Söderman på Ljusterö. Sedan 1997 ligger hon på vintern på LSS varv i Kyrkviken på Lidingö, och i samma veva övertog vi båten från min mor. Men hon seglas fortfarande till Edö ö för sommaren. Nu håller en tredje generation på att lära den fjärde att segla henne.

Yoldia inregistrerades i mars 1928 i SXK, och Enroth beskrev henne i en artikel i SXK:s årsbok 1930. Min far skrev en artikel om henne i På Kryss 1967. Yoldias ritningar finns bevarade hos Harrison Butler Association. Hon K-märktes 2011.