Kåre

Kåre köptes redan 2004 av Joachim Torsson. Meningen var att renovera på vintrarna och segla på somrarna, men livet kom i vägen och Kåre blev kvar på land. Tills Jocke satt och fikade med en kollega och berättade om sitt projekt som blivit stående på bakgården. Fem minuter senare hade han emailadresser till fyra olika båtsnickare i Estland. Senare samma år – 2016 – fraktades Kåre landvägen till Haapsalu där hon blev kvar i 21 månader.

Historien om Kåre börjar redan år 1900 då hon byggdes av Adolf Johansson i Djupvik på Tjörn, som en däckad seglande fiskebåt med lastrumslucka men utan överbyggnad. I tretton år gjorde hon tjänst – troligen mest med att transportera potatis – tills tiden sprungit ifrån henne och hon ersattes av en större båt med en stor och tung tändkulemotor. Hon snappades upp av bröderna Lamberg i Göteborg, som byggde en ruff, lite inredning och gjorde om henne till ”Racer” med järnköl och hög rigg. Från 1918 ”Härjade Kåre friskt på tävlingsbanorna” som man kunde läsa i SS Frams medlemstidning Kostern.

Ivan Lamberg ägde Kåre i ungefär 45 år och sedan dess har hon passerat genom åtskilliga ägare som haft mer eller mindre tid för segling, vård och underhåll. Ibland har hon blivit stående på land några år för att sedan sjösättas och seglas en tid igen. Hon har lappats och lagats, fått teakdäck och t.o.m. varit vrak efter en grundstötning. Hon har seglats på långtur till Skottland och tillbaka. Hon är en riktig överlevare!

Kåre gicks igenom ordentligt av Anders Annell år 2015 som rekommenderade en grundlig renovering med byte av ungefär hälften av virket i båten bl.a. spant, däck, stävar och en hel del bordläggning. Jobbet uppskattades till sisådär 1500 timmar. Prislappen för att få allt detta gjort i Sverige skulle dock blivit alltför hög för den lönearbetande nuvarande ägaren, men en dag satt alltså Jocke och fikade med en kollega…

När Kåre väl kommit fram till de ivriga snickarna – varav några talar utmärkt svenska – satte jobbet igång. Rivningsjobb kan gå rätt fort, men det är bra att spara vissa delar för att kunna malla av dem och tillverka nya av samma form. Oftast är det också oåterkalleligt, så det är bra att skynda långsamt. I det här fallet fanns ett kontrakt och ett fast pris, så Jocke oroade sig inte alltför mycket. Var sjätte vecka for han till Haapsalu och träffade snickarna, beundrade framstegen – visserligen ibland frustrerande små – och intresserade sig för arbetets fortskridande. Så en dag i juni 2018 hade det blivit dags för sjösättning! Hela familjen Torsson, pappa Jocke, mamma Sally och de fyra barnen var med och beundrade den renoverade och vackert ytbehandlade damen. Hon flöt med sina egna pumpar som visserligen fick jobba hårt, men proffsiga installationer med filter gjorde att Jocke med gast tordes ge sig hemåt nästan omgående. Familjen ville inte ge sig ut på en 130 nm lång havssegling utan tog färjan istället.

Den envisa nordvästliga vinden som blåst ganska hårt hela våren och försommaren 2018 hade mojnat en aning och Kåre kunde efter en seg kryss norrut vid Ösel sträcka ut åt väster mot Sandhamnshålet. Stundtals var det ganska lite vind, men Kåre är lättdriven och kajkade fram ändå. Trevligt var det att segla rätt igenom Sandhamn i god fart, förbi alla de stora, fina, moderna båtarna!

Vid 100-årsregattan i Mariefred lite senare samma sommar kunde Kåre i sin nyrenoverade glans vara med, sida vid sida med den lika glänsande Lovisa, Klipper och Gerdny. Då samlades alla fyra ännu seglande Fram-kostrar som varit med från de tidiga åren av kosterkappsegling. Det tycks bara finnas två till kvar som tyvärr står på land sedan många år.

I januari 2019 transporterades Kåre till en snickare som byggde ny inredning i ruffen och på vårvintern 2020 även i sitt- och styrbrunnen. Nu har hon två britsar, skeppsbibliotek i ett skåp och ett finurligt bord som kan vikas ut till dubbla längden, alternativt sänkas ner och utgöra kojbotten för mittendelen av en jättekoj som upptar det mesta av ruffen där en hel familj kan rymmas och få sin skönhetssömn. Den lilla elmotorn ryms under sittbrunnsdurken, reglagen och elektroniken är väl dolda men lättåtkomliga i sina fack, tillsammans med mistlur, ankare och vad man behöver för navigationen. All inredning är löstagbar så man enkelt (ganska enkelt!) kan komma åt fribord och hålskepp.

Röda segel påminner om barkade sådana som man ofta såg på fiskebåtar förr om åren och ser fint ut på en klassiker som härstammar från fisket. Dessutom kan man anta att de inte förstörs av UV-ljus lika fort som vita segel.

Jocke har lyckats spåra de flesta av de tidigare ägarna och träffat några av dem, deras barn eller barnbarn. Han har fått gamla foton, namnskylten, ett fint gammalt pris som Kåre vunnit och historier om hur det gick till i gamla dar.

Historien är sammanställd av Lasse Pipping som fick höra berättelsen och se massor av spännande fotografier i Kåres ruff i oktober 2020.