Ester

Den extrema kappseglingsyachten från förra sekelskiftet sänktes i slutet av 1930-talet strax söder om Normanön i den Ångermanländska skärgården, som ännu inte på många årtionden skulle komma att kallas för Höga Kusten.

Det långa vackra mahognyskrovet var från första början byggt endast för en sak, att vara först över mållinjen. Som sådan har Ester alltså ingen komfort att bjuda på, bara ett par spartanska sittbrunnar. I det låga skrovet finns helt enkelt inte plats för några bekvämligheter.

Tiden går världskrig och årtionden passerar. Världen förändras och generationer av nya seglare passerar Esters vackra vrakplats. Med åren är det nästan ingen som vet eller minns, Ester glöms bort och kanske det också var meningen.

Men efter att ha legat en mansålder på havets botten börjar Esters rykte som en av Sveriges genom tiderna mest framgångsrika kappseglare komma upp till ytan. Bo Eriksson och Per Hellgren börjar att intressera sig för Ester och bygger tillsammans en modell av henne med en tanke att ev. bygga en replika. Detta blir dock ej av. För Per blir det starten på en lång forskningsresa i den tidiga segelsportens farvatten. Efter många års efterforskningar med uthållighet skicklighet och med både tur och slump som följeslagare får Per napp.

Ester som byggdes av Plym seglades under många år i Bohuslän där spåren efter henne försvinner vid tiden för första världskriget. Enligt de uppgifter som Per hittade så skulle Ester finnas på botten av Gullviksfjärden, mitt i hjärtat av Höga Kusten.

2012 startade så den praktiska sökningen efter Ester. Vi var tre personer som gick samman för att försöka hitta henne. Jan-Olof Backman, Per Hellgren och Bo Eriksson. Vi lejde en lokal yrkesdykare som hade en side-sonar utrustning. Efter två dagar så dyker Ester plötsligt upp på datorskärmen på 52 meters djup och ofattbart inom synhåll från där jag själv bor.

2013 och 2014 går amatördykare ner till Ester för att dokumentera och förbereda för ett lyft. Så veckan efter midsommar 2015 påbörjas bärgningen av Ester. Efter fem intensiva dygn ser Ester dagens ljus efter att ha legat mer än 75 år på havets botten. Att Ester höll ihop för ett lyft visar vilket mästerligt bygge som skapades 1901 på Stockholms Båtbyggeri.

Den renovering som är gjord är av det grundligare slaget. Först fick Ester sakta torka i det iordningställda båthuset. Där eftermättes hon noggrant upp och allt dokumenterades. Det visades att den enda ritningen som finns kvar inte stämmer med verkligheten. Nu spelar det inte så stor roll efter som vi har originalet.

Vi tar kontakt med den engelska båtkonstruktören Theo Rye och han kommer hit för att titta på Ester. Theo var förmodligen den mest kunniga konstruktören vad det gäller klassiska båtar i världen. Han blev djupt imponerad när han fick se Ester, något liknande hade han ej sett tidigare. Bland det mest specifika med Ester är hennes låga vikt. Theo menade att Mellgren hade tagit alla trick ur boken för att hon skulle bli så lätt som möjligt.

Esters mått är löa 15,38, bredd 3,08, djupgående 2,0 meter, segelyta ca 100m2 och vikten är låga 3800 kg varav 1500 kg i kölen.

Esters köl och stålfena och en del beslag är det enda som går att återanvända. Allt trä och järn på båten byts ut, bord för bord, spant för spant, däcksbalkar och kölplanka byts mot nytt material. Tidens tand och havsvattnet har brutit ner för mycket av materialet. Visst, slipar man några mm på ytan av originalmaterialet så kommer det upp färskt trä fram men det blir för tunt. Hon var ju redan från början byggd med extremt breda och tunna bord och däcksplankor för att bli så vridstyv som möjligt.

Det är i detaljerna och konstruktionen som man märker hur extrem och avancerad Ester är. T.ex användes ihålig nit till stålspanten för att spara vikt och naturligtvis har vi tillverkat nya nitar exakt som originalet, dock i syrafast material. Som konstruktör var Mellgren långt före sin tid.

Ester har restaurerats för att bli så lik originalet från 1901. Nya material som syrafast stål och lim har dock tillåtits men i övrigt har allt gjorts så likt originalet som möjligt.

För att genomföra ett så pass stort och komplicerat projekt som Ester är det viktigaste att ha ett bra team som jobbar prestigelöst och med ett öppet sinne. Någon världsmästare ville jag inte ha med i teamet. Teamet runt Ester har varit, förutom en rad lokala företag som har engagerat sig i stort och smått:

Johanes Abraham och Mebrahtom Asfa, två fantastiska killar från Eritrea. Ingen av dem hade jobbat med nått liknande förut men de gjorde ett makalöst jobb på och runt båten.

Giles Gilbert en ung duktig båtbyggare från Cornwall stod för ett fantastiskt jobb både praktiskt och teoretiskt.

Göran Edmark en god vän och en mycket duktig metallkille stod för allt metalljobb. Han hade aldrig tidigare gjort ett stålspant men slutresultatet talar sitt eget språk.

Tyvärr gick vår vän Theo Rye bort under projektets gång. Men innan han dog rekommenderade han en tysk konstruktör Juliane Hempel. Juliane är extremt duktig och har hjälp oss mycket med konstruktion av mast och rigg samt även balansberäkningar av skrovet.

Jean Michel Rouve från Amazing Rigging i Palma Mallorca har tillverkat riggen. Ett mycket snyggt jobb där han verkligen jobbat i Mellgrens anda. Tillexempel är övre delen av fallen tunnare för att spara vikt uppe i riggen. Det mesta är handgjort förutom pressade ändstycken på vanten under däck.

Tillsammans med Juliane tog vi fram ett system för att tillverka mast och bommar vilket visade sig fungera väldigt bra. Tillexempel väger den 7 meter långa gaffelbommen utan beslag bara 13,5 kilo.

John Lammerts van Bueren från Touch Wood i Holland har levererat virke av en enastående kvalité. All mahogny till Ester kommer från samma stock i 12 meters längder. Spruce till mast och gaffel samt Oregonpine till bommen var också av extremt bra kvalité.

Renoveringen av Ester startades i januari 2016 och hon sjösattes i mitten av juli 2019. Med Ester sjösatt och mastad kunde alla däcksbeslag monteras. Vi hann med två dagars provsegling vilket gav mersmak.

Därefter lyftes Ester upp för packning och transport till sin nya hemmahamn i Hyeres på franska sydkusten.

Första framträdandet för Ester blev Monaco Classic Week dit hon var speciellt inbjuden. Resan dit från Hyeres är 100 sjömil öppen kust vilket var lite nervöst med tanke hur extrem Ester är och dessutom helt oprövad. Allt gick dock väl. Väl framme i Monaco blev vi tilldelade den absolut bästa platsen på en flytbrygga mitt framför Monaco Yacht Club.

Veckan bjöd på lite vind och skvalpig sjö vilket inte passar Ester så bra. En viktig del av Classic Week är att en internationell jury bestående av 12 personer röstar fram den bäst renoverade båten. Det är det mest prestigefyllda priset i Medelhavet och delas ut vartannat år. En enig jury sa att de aldrig haft ett så lätt beslut att fatta. Det blev 12–0 till Ester. Söndag förmiddag var det så prisutdelning inne på YCM. När Ester utropades som vinnare fick hon stående ovationer av den 300 personer stora publiken.

Efter Monaco följde regattor i Cannes och St. Tropez.

Hur kan man då sammanfatta seglingarna hittills!
För det första kan vi konstatera att Ester är en styv båt trots sin låga vikt. Detta stämmer också väl med gamla seglingsanteckningar som familjen Wallin har kvar. Vi har köpt in minimalt med segel, bara storsegel, fock och en genua eftersom vi inte hade någon aning om hur Ester skulle uppföra sig.

I de flesta fall har det varit lätta vindar vilket ej har passat vår segelgarderob. Det få gånger vinden har passat vår sättning har det dock gått undan. Vi vann en tävling i St. Tropez överlägset när förhållanden var de rätta. Det finns en enorm potential i Ester.

Det är som en känd seglare sa till mig. Vad vi har sett hitintills av Ester är som att se en Ferrari med första växeln i. Vi har ju naturligtvis tagit det väldigt försiktigt så här den första säsongen. Allt har fungerat ombord och inget har gått sönder, vilket känns väldigt bra. Med mera utprovning och en större segelgarderob kommer Ester definitivt att bli en riktig vinnare igen.

Mer om Ester finns här (länk).