Isolde

Den ursprungliga idén med båten var kappsegling, men då CR-regeln inte fick något genomslag, har det för Isoldes del mest blivit långsegling och semester. Beställaren, konstsamlaren Theodor Ahrenberg, bytte efter en tid till Beatrice Aurore, som betalades med en målning av Matisse.

Isolde övertogs i stället av Hjalmar och Vera Frisell, som med sina tre barn seglade båten under flera år. Vi har fått kontakt med barnen i familjen, vilka berättat många minnen från 50-talet och framåt. Långfärderna till Norge, till Gotland, storebror tjuvrökte i förpiken (föräldrarna låtsades inget märka). Grundstötningar, oväder, gasexplosioner. Ofta var det Vera som fick styra i den grova sjön. På somrarna brukade båten ligga vid familjens lantställe på Runmarö, och här i vikarna är Isolde fortfarande bekant.

När vi köpte båten 2019 hade hon varit i Norge i 30 år, hos samma omsorgsfulla ägare, Terje. Innan köpet gjorde vi en besiktning och det verkade ändå som att hon var i skapligt skick, åtminstone botten. Däcket, ett fernissat oregonpinedäck, var original, medan sittbrunnen var ombyggd efter norsk modell, som på en R-båt av Johan Anker. Aktern var kapad 20 cm. Friborden vitmålade efter en förtöjningsskada. Men i grund och botten en ovanligt fin segelbåt, som vi hade svårt att motstå.

Första vintern byttes tankar och installationer. Den främre stävlasken, en akilleshäl på Holmbåtar, fylldes på med extra bultar och spunningsskruvar, vilket gjorde att hon nu är nästan helt tät i botten. Men ett stort problem kvarstod: det läckande däcket.

Räddningen blev en stipendietilldelning från Burre Hellmans stiftelse som bidrog till ett nytt däck och återställd akter vintern 2021/22.