DEss

DEss konstruerades av Knud Reimers och byggdes på Vikingsvarv i Motala med lärkbordläggning på ekspant. Beställare var Sten Scholander, som var den som skapade 4-m klassen. Hon användes främst av hans son Derek som dels seglade henne själv men fadern lät ofta dåtidens storseglare segla henne på regattorna för att promovera klassen.

Hennes lite originellt stavade namn kommer sig av att hans båtar alltid hade namnen Ess 1-7 (etymologin var väl E´Sten Scholanders), sonens båt – 4/1 – måste då förstås heta DEss. Derek Scholander hade DEss i ett antal säsonger i Stockholmstrakten och kappseglade i Saltsjöbaden. Hon såldes omkring 1949 till ”ett par flickor i Pålnäsviken”. Hon hade efter en förfallsperiod fyra olika, väl kända ägare, de flesta arkitekter. Samtliga ägare fick se henne utställd på båtmässan 2007 och fick en sup ur DEss supskåp. Familjen Scholander vill gärna köpa tillbaka henne när jag faller från.

1968 bytte hon ägare senast och sedan dess ägs hon av mig med hemmahamn på Eknö och i Saltsjö-Boo. När jag köpte båten var hon åter i stort behov av renovering. Kölplankan var bitvis ganska mjuk, roderstävens nedre del var mjuk som en tvättsvamp och samborden var delvis upplösta i sina årsringar. 1969 skedde därför åter en genomgripande renovering, samborden byttes mot nya i Oregon Pine, spunningen lusades i där det var som mjukast och i roderstävens nedre del laskades en ny bit in. Från 1969 har hon varit en trogen vän som främst utnyttjats som dagseglare och långfärdsbåt i Stockholms och Östergötlands skärgårdar och många gånger på Riddarfjärdsregattan.

Renoveringar har skett fortlöpande 1978 byttes 4 bottenstockar ut och 1982 var det dags för att byta ut all mahogny på däcket tillsammans med däcksduken och montera akterspegel nr 3. Spant har bytts successivt och 1996 var det dags för en ny mast. Samtidigt byttes hjärtstocken ut. 1999 var det dags för den senaste och väl största renoveringen. Hela kölplankan var då så murken av korrosionen mellan eken och järnbultarna och järnkölen att vatten rann genom virket på kryss och kölsvinet var fullt med svartaktigt vatten och dessutom fanns vissa farhågor om kölbultarnas skick. En ny och förlängd kölplanka sattes in, de återstående ursprungliga fyra bottenstockarna byttes ut och alla bultar byttes ut mot nya i rostfritt. Året därpå bytte jag röstjärnen som hade kusliga midjor – av de 5 millimetrarna gods fanns bara 1 mm kvar. Den gamla damen – eller kanske snarare flickan – går därmed in i sitt 80:e år 2023 i bästa skick och med mål att hon ska bli 100 år.